Igår var min första riktiga dag i Rio och den spenderades med att doppa fötterna på Copacabana och se en fotbollsmatch på världens största stadion "Estádio do Maracanã"! Fotbollsmatchen var enormt mäktig då derbyt mellan Flamengo och Fluminense resulterade i en fullsatt stadion. De brasilianska supportrarna var helt galna och klackarna spelade sambarytmer på trummorna så att absolut ingen kunde stå stilla! Jag tog en del foto men då jag alltid har en jäkla otur med elektronik så fungerar såklart inte minneskortet som sitter i min extrakamera och därför går inte bilderna att överföra. Inte nog med att minneskortet inte fungerar jag har även tappat min mobil i cementgolvet så den har också gått isönder! Så om jag inte svarar på era sms beror det helt enkelt på att jag i nuläget inte har en fungerande mobil...

 
Såhär såg det ut igår även om denna bild dock kommer från en annan match på Maracana.

Idag har jag bytt hostel och jag bor nu på Casa CarioKa som även det ligger på Copacabana. Här bor tyvärr inte så många andra just nu så det kommer nog vara svårt att lära känna någon vilket känns lite tråkigt. Allt annat är dock bra då detta är den typen av hostel jag är mer förtjust i. Här är det lugnt och skönt och det känns som att vara hemma hos någon. Utanför finns inga stora skyltar och alla har fått sin egen nyckel till ytterdörren. Här bor en "hushund", trevlig personal och i receptionen finns ett kylskåp där man bara tar dricka osv. Mitt rum är en sovsal med tre sängar men då här inte är fullbokat har jag hela rummet för mig själv (sover i dubbelsäng)  och där är gratis WIFI samt utsikt ut över ett djungelparti från rummet. Anna gillar!


Mitt nya rum!

Det vore roligt att lära känna någon då det alltid är lite tråkigt att vara ensam. Just här i Rio skulle det även vara skönt att ha någon att vara med som kan hålla koll på en, då det känns lite osäkert att ta sig runt en massa på egen hand. Men reser man ensam så ska man räkna med att man får vara ensam en del. Jag lider inte över det, men visst hade det varit skönt att ha någon att vara med. Man brukar alltid träffa folk när man reser så jag är inte ett dugg orolig egentligen.

Idag har jag även gått längs Copacabana och upplevt en hel del. Man ser mycket elände i denna typ av städer och länder och då inser man verkligen hur tacksamma vi ska vara för vårt sociala system i sverige. Idag när jag satt och åt en toast kom en tonårsflicka med ett litet barn på armen och tiggde mat och pengar och man ser barn som ligger och sover på gatorna. Prostituerade lär det finnas här gott om i staden och söker man flickor som är minderåriga så sgs det att man hittar dom utanför discot HELP som ligger på Copacabana. Jag anser att man växer något otroligt som människa när man reser eftersom man tvingas att se livet ur andra perspektiv. Att se fattigdom är en del av detta och därför tycker jag det är intressant och upplysande samtidigt som det självklart ger mig en klump i magen.  


(inte min egen bild)

McDonalds är inget jag precis brukar längta efter men idag var jag nästan desperat! Copacabana är en av världens absolut mest kända stränder och Rio är en stad med över 10 miljoner invånare och tusentals turister per år. Man kan ju tro att man borde hitta både McDonalds, Burger King och 7Eleven på Copacabanas 4 kilometer långa strand och kända gata Avenida Atlantico. Men längs Copacabana finns bara hotell och dyra restauranger och strandbarer med portugisiska menyer.  Jag har haft lite otur med maten då det har blivit att jag ätit toast med ost till fukost, lunch och middag så idag längtade jag efter något annat! Efter lite efterforskningar så fick jag veta att det fanns ett McDonalds på en bakgata till Copacabana och jag letade mig desperat dit för att köpa McChiken! För att inte se ut allt för mycket som en turist har jag blivit rekommenderad att lämna kameran hemma och ha pengarna i fickan för att på så sätt minimera risken att bli rånad. Därför har jag tyvärr inte så mycket foto från Rio än, men jag hoppas att jag kan fota lite innan jag åker härifrån.


Copacabana, men inget McDonalds så långt ögat når!

Rånrisken här är relativt stor här vilket jag än en gång fick bekräftat igår när jag umgicks med några norska tjejer och engelska killar på fotbollsmatchen. En av killarna hade varit ute och festat kvällen innan på ett ställe med nästan bara brassar. På utestället var där en kille som hotade honom med pistol så att han fick lämna alla sina värdesaker. Efter att rånaren fått alla pengar gav han tillbaka 20 pengar (reais) till engelskmannen och sa att dom kunde han ha till taxi när han skulle hem, sen frågade rånaren honom om han ville ha en öl. Denna historia låter helt bizzar men jag tror faktiskt att den är sann.  Det är otroligt lätt att råna en turist och i en stad som denna är ett harmlöst råd inget som prioriteras. Jag är självklart försiktig och jag är inte rädd för att gå ut även om jag ligger lågt. 

Resfebern  har nu släppt och jag känner mig harmonisk och glad att vara ute på äventyr. Det tar alltid någon dag att vänja sig vid att vara på resande fot och som jag skrev i tidigare inlägg så hör detta till det "normala". Nu är det dax för mig att sova då jag imorgon antingen ska på stadsruntur eller ge mig av för att shoppa lite.

Sussa sött

//Anna